Juli – rådgivning
På min förfrågan kom RL hit. Vi gick runt skiftet en dag och han delade med sej av sitt kunnande och föreslog olika handlingsalternativ för olika bestånd. Framför allt betonade han behovet och nödvändigheten av gallringar. I vissa partier — menade han — kommer fel trädslag. Gran där det borde växa tall, och tvärtom. Han avrådde bestämt från ”järnhästar” och liknande småskaliga maskiner. Hans råd gav inte mycket utrymme för självverksamhet överhuvudtaget. Han tror mej nog inte kapabel till det. Just självverksam är ju något jag vill vara i så hög grad som möjligt. Traktor? Järnhäst? Häst? Månggifte?
Ekologi
Under sommaren har jag intensivstuderat ”Skogsmarkens ekologi” del 1 & 2. I dessa böcker finns mycket att hämta. Ståndortsanpassning verkar vara en inriktning på skogsbruk åt rätt håll. Visst finns det avsnitt och slutsatser som jag är tveksam till– t.ex om gödsling och dikning. Men det mesta är vettigt och användbart, såvitt jag kan bedöma.
Ståndortsanpassning och kartering– aug 1989
Under inflytande av mina studier försöker jag praktiskt tillämpa dessa ”nya” kunskaper. Jag travar runt med spade, kamera och anteckningsblock. Försöker förstå och tolka. Inhämtar data om olika bestånd i skiftet. Och försöker göra avgränsningar mellan olika ståndorter och olika bestånd. Det är intressant och spännande att gräva i marken och försöka analysera humusform, blekjordslager mm. Men jag känner mej osäker på om mina slutsatser är riktiga till punkt och pricka. Det behövs praktisk och teoretisk vägledning och handledning ute i fält, som komplement till teoriläsningen. Jag gör i alla fall egna, preliminära kartor och tabeller för ståndortsbestämning. Frågan är hur långt jag ska gå när det gäller att göra egna – amatörmässiga – analyser av ståndortsindex och övrig skogsuppskattning. Metoderna vill jag lära mej tillämpa i mån av tid. För att underlätta karteringen har jag köpt ett flygfoto från lantmäteriet.
Gallring – höst 89
Ett av RLs råd var att omgående låta genomföra en försiktig gallring i stora områden norr & söder om basvägen upp i backarna (avd 14 och 16). Jag våndades väldigt över hur jag skulle göra. Skulle jag släppa in ett ”bolag”, eller skulle jag avvakta och försöka gallra själv om några år. Låg sömnlös ett par långa nätter innan jag bestämde mej för en kompromiss. Kontaktade lantmäteriet och SVS för tillstånd. LA från SVS i Mora vandrade runt med mej i den tänkta gallringsskogen och han gav klartecken till en försiktig gallring. För övrigt påpekade han att det kan finnas ”skogsfru” – en känslig och ovanlig orkidé, i sumpskogen, eller nere vid Rädan.
L hade för övrigt en betydligt ”mjukare” och försiktigare linje i sina råd och sin skogliga framtoning, än vad RL hade. Fördomarna rasar !
Instruktionerna till Siljansågen var att naturvårdshänsyn skulle vägleda arbetet, och att en lagom avvägning mellan netto och hänsyn / försiktighet vore önskvärt. Dom skulle ta dit två huggare från Kråkberg. Dels skulle det röjas och dels skulle en massa snöbrottsrester och vindfällen tas om hand. Dessutom skulle en försiktig låggallring göras. Ett ”netto” trodde dom dock att det skulle bli.