Året präglades av ett virkesprojekt kantat av teknikens krångel.
Vi hade planerat att flytta sågverket, ta ner några granar och såga brädor till panel på stallet i Fryksås. Med fyrhjulingen och det lilla släpet körde vi ner sågen i några större delar och monterade upp det nere på vändplan på Björntjärnsvägen. Jag fick pigga upp minnet och lära ut hur man kalibrerar sågningen för att få jämna tjocklekar och kvalitetsbrädor.
Så långt allt väl. Men när vi skulle köra fram stockarna med Vimeken började den krångla – och dö. Ett lass med 3-4 stockar fick vi fram. Det var när vi skulle upp i skogen andra gången som den dog i uppförslutet. Snacka om krångel med att backa eländet tillbaks till vägen. Och sedan bogsera den upp till Fryksås och vinscha in den i garaget. Då hade vi skruvat och meckat en hel del innan vi gav upp. Vi bestämde att köra med CanAm fyrhjulingen i stället. Per L lånade ut en gammal timmervagn och med den kunde vi köra ut stockarna. Då började motorsågen till sågverket krångla. Många kloka huvuden försökte få ordning på den men vi gick bet. Återstod att flytta hela sågprojektet med timmer och sågverk upp till Fryksås och använda den elektriska motor som också finns. Med lång 3-fas kabel som kunde dras över vägen där vi ställde oss på grannens byggplats med sågverket. Nu äntligen kunde vi såga upp de tänkta brädorna och lägga i snygg torkstack.
resultat:
