Funderingar och erfarenheter av närhet till ett skogsskifte
Mitt skogsskifte ligger i mellersta delen av Mora kommun, i sydvästsluttningen av Kolberget, mellan Rädbjörka och Fryksås före detta fäbodar. Min mormor Stus-Maria föddes och växte upp i Bonäs by, och det var hon som 1975 lät mig överta hennes skogsinnehav. Det bestod ursprungligen av ett femtiotal olika skiften utspridda från norr till söder i Mora kommun, men 1988 avslutades en omarrondering i Bonäs som innebar att små och splittrade skogs- och jordbruksfastigheter slogs samman och att alla markägare i stället tilldelades ett eller ett par större sammanhängande skiften. Det blev början på mitt verkliga intresse för min skog och bruket av den. De cirka 48 hektaren – som är möjliga att gå runt under en och samma dag – väckte vetgirighet. Vad gör jag med skogen? Vad får jag och vad får jag inte göra? Kan jag bruka skogsmark på ett naturanpassat vis?
Jag letade reda på rågångarna (gränserna) och började dokumentera. Parallellt med fotografier inventerade jag skogen och de olika bestånden. Jag skaffade litteratur om skogsekologi, skogshistoria samt om både gängse som alternativa skogsbruksmetoder. Hyllmeterna växte i bokhyllan. Jag köpte in flygfoton över området, och med hjälp av dem gjorde jag kartor över skiftets tillstånd. Jag vandrade omkring med spade, relaskop¹och tillväxtborr². Nya frågor väcktes: Växte där samma trädslag som förr? Hur har tidigare brukningsmetoder påverkat? Jag ställde också frågan: Är det okej att vi människor ska ha rätt att äga naturen?
Det här är min berättelse om den skog som jag har fått förmånen att förvalta.
Göran Boardy