Jag b\u00f6rjar i en brytpunkt. Den skog jag nu t\u00e4nker p\u00e5, arbetar i och planerar f\u00f6r, \u00e4r ett nytt och omarronderat skifte. 1970 p\u00e5b\u00f6rjades \u201dlaga skifte\u201d i Bon\u00e4s skifteslag, med en \u00e4gander\u00e4ttsutredning. I det l\u00e4get \u00f6verf\u00f6rde min mormor och morfar (Maria och Emil) all skog och Fryks\u00e5sfastigheterna p\u00e5 mej, i ett g\u00e5vobrev. Med min mors (Mait) goda minne.
I st\u00e4llet f\u00f6r 35 olika sm\u00e5remsor, utspridda p\u00e5 hemskog, f\u00e4bodskog och utskog (jag vet inte var mer \u00e4n mer \u00e4n 5 – 10 skiften l\u00e5g exakt), tilltr\u00e4ddes ETT (1) st\u00f6rre skifte 1 dec 1988. Dessutom n\u00e5gon procentandel i Anjosvardens gemensamhetsskog.<\/p>\n\n\n\n
Vintern 87 – 88 gav en f\u00f6raning om fimbulvintern. I november sl\u00e4ppte himlen ett j\u00e4ttelass bl\u00f6t sn\u00f6 som lade sej tungt i alla tr\u00e4dkronor, s\u00e5v\u00e4l gamla som unga. Allt detta fr\u00f6s \u2014 framf\u00f6r allt p\u00e5 h\u00f6jder \u00f6ver 400m \u2014 och sedan fortsatte sn\u00f6n falla. Hela vintern! Jag var uppe i Fryks\u00e5s februari 1988 och fotograferade. Visst var det vackert med all sn\u00f6n men samtidigt v\u00e4ldigt tragiskt att se alla sn\u00f6brott. Denna sn\u00f6brottsvinter blev inledningen p\u00e5 min mer praktiska relation till det nya skiftet \u2014 som vi \u00e4nnu inte tilltr\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n
Framf\u00f6r allt de \u00f6stra delarna, i h\u00f6jdl\u00e4ge allts\u00e5, drabbades h\u00e5rt. Enligt n\u00e5got underligt beslut, i omarronderingen, skulle \u201dde gamla\u201d \u00e4garna ansvara f\u00f6r vindf\u00e4llen, sn\u00f6brott mm. I praktiken var ju skogen \u201dingenmans land\u201d i detta skede. De f\u00f6rra \u00e4garna hade bevisligen sl\u00e4ppt allt engagemang i dessa skiftesremsor, som nu skulle st\u00e4das fr\u00e5n befarade insektsyngelplatser. Bl a. Korsn\u00e4s kontaktade gamla \u00e4gare och erbj\u00f6d sej att sanera skogen. Lantm\u00e4teriet, SVS hade svept \u00f6ver i helikopter och gav sitt godk\u00e4nnande till att sl\u00e4ppa maskinerna l\u00f6st. S\u00e5 sm\u00e5ningom blev huggningsinstruktionerna mer exakta och sk\u00e4rpta n\u00e4r det g\u00e4llde vad som fick avverkas. Minst 10 cm diameters brottyta blev kravet, till slut. Men d\u00e5 var skadan redan skedd.<\/p>\n\n\n\n
I juli 1988 h\u00f6rde vi maskinerna mullra p\u00e5 andra sidan Kolberget. En regnig dag kunde jag inte h\u00e5lla mej, utan Erik och jag \u00e5kte dit. Vi m\u00f6ttes av j\u00e4ttelika virkestravar p\u00e5 v\u00e4gen. En skotarf\u00f6rare upplyste oss om att en sk\u00f6rdare och tv\u00e5 skotare k\u00f6rde p\u00e5 Kolberget. Vi klafsade upp i de vattenforsande och leriga traktorsp\u00e5ren och hittade sk\u00f6rdaren i all f\u00f6r\u00f6delse. S\u00e5 k\u00e4ndes det. D\u00e4r den h\u00f6ll p\u00e5 d\u00e5 fanns inte ens ett sn\u00f6brott s\u00e5 l\u00e5ngt \u00f6gat kunde se. Man sk\u00f6rdade bara fint virke d\u00e4r stickv\u00e4gen skulle dras.
En vrede fyllde mitt sinne och jag fick f\u00f6raren att stoppa sk\u00f6rdaren, ringa sin chef (p\u00e5 Korsn\u00e4s) via mobiltelefon. Jag sk\u00e4llde, svor och gormade. En halvtimme h\u00f6ll vi p\u00e5 i telefon tills han gick med p\u00e5 att avbryta verksamheten. Nog k\u00e4ndes det som en seger men det jag ser runtomkring \u00e4r en st\u00f6rre f\u00f6rlust. \u00c5tminstone i hj\u00e4rtat. Alla dessa stickv\u00e4gar trasar s\u00f6nder best\u00e5nden. Korsn\u00e4s utf\u00f6rde en praktfull dimensionshuggning. Man passade p\u00e5 och roffade massor av timmer ur \u201dingenmansland\u201d
N\u00e5ja, nu \u00e4r det som det \u00e4r och det b\u00e4sta f\u00e5r g\u00f6ras av situationen och skogens tillst\u00e5nd.<\/p>\n\n\n\n
De nya skiftena tilltr\u00e4ds den 1 december 1988. R\u00e5g\u00e5ngar \u00e4r huggna och m\u00e5lade. Men v\u00e4rderingarna \u00e4r inte f\u00e4rdiga \u00f6ver dessa omr\u00e5den, och d\u00e4rf\u00f6r r\u00e5der kraftiga avverkningsbegr\u00e4nsningar fortfarande. Max 10 cm br\u00f6sth\u00f6jd f\u00e5r tas utan tillst\u00e5nd. R\u00f6jning enbart allts\u00e5.<\/p>\n\n\n\n
Ny\u00e5rsstorm som resulterar i ett antal vindf\u00e4llen. Min jaktkamrat LJ h\u00f6rde av sej ang\u00e5ende dessa. Hans sv\u00e4rfar H har skiftet s\u00f6der om v\u00e5rt. De ville ta hand om mina vindf\u00e4llen mm f\u00f6r 35 kr\/st. L och jag gick runt och tittade och jag tyckte nog att vi specificerade vad de skulle ta.
Men det blev mer! De betalade mej f\u00f6r 100 tr\u00e4d, och det kanske st\u00e4mde. Men att d\u00f6ma av stubbstorlekarna har de valt riktig st\u00e5ndskog h\u00e4r och d\u00e4r. S\u00e5 g\u00e5r det n\u00e4r man ger ett lillfingers f\u00f6rtroende. Under \u00e4lgjakten 89 antydde jag min kritik p\u00e5 L:s direkta fr\u00e5ga. Men jag v\u00e4ljer nog att h\u00e5lla stridsyxan nedgr\u00e4vd. Inget mer gruff. Men inte heller fler aff\u00e4rsf\u00f6rtroenden fr\u00e5n min sida.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"