Om konsten att bruka skog långsiktigt – det optimala ”konstprojektet”.
I samband med att jag strukturerar mitt skogsdatamaterial dvs. kartor, data, foton etc för omarbetad publicering på webben, blir jag sittande med funderingar kring en inledande text. Om mål med skogsägandet. Mål med skogsbrukandet. Sin plats i tidens kretslopp och en kugge bland generationers kuggar som blandar sina fingrar i skogens tillstånd och utveckling.
Att “bli med skog” var ingen aktiv handling från min sida. Jag fick den av mina morföräldrar. Det tog flera år innan jag riktigt förstått att jag var skogsägare och sedan ännu fler år innan jag hittat ett förhållningssätt till skogen och skogsägandet som passade mig. Detta blev naturligt nog präglat av mitt tidigare intresse för miljö och naturfrågor. För stadspojken med naturintresse och vurm för miljövård var det en blandad upplevelse att nu i praktiken försöka hitta metoderna och sätten att i praktiken sköta ett stycke mark enligt idealen. En utmaning så god som någon.
Den omarrondering (= laga skifte – där alla markägare får ett eller ett par stora sammanhängande skiften istället för tjugo, tretti, fyrtio småremsor spridda över stora områden) som genomförts under denna “inledande” fas har passat mig perfekt. Den har givit mig tid att lära, fundera ut strategier på kort och lång sikt och befriat mig från våndor av att tvingas fatta beslut om olika skogsåtgärder som jag inte haft kompetens för.
Idag (sen den nya skogsvårdslagen 1994) är produktionsmål och naturvårdsmål jämställda i lagens mening. Jag kan alltså hävda att ett område inte skall brukas överhuvudtaget eller brukas med stor hänsyn (om jag har vettiga argument för det). Att göra sin egen “gröna skogsbruksplan” är också i sin ordning. Störst tillfredsställelse känner jag när jag vandrar runt och ser den naturvårdsbrukade eller den helt biotopskyddade skogen, med växter och insekter, hör fåglar, ser spår av tjäder, älg och björn. Kanske är det mest stadsbarnsromantik, men det skiter jag i. För mig är detta rätt och viktigt.
Mina mål är fämst biologiska och konstnärliga. Jag vill undersöka och tillämpa brukningsmetoder där produktion och biotopvård fungerar tillsammans. Alltså metoder som inte utarmar mångfalden i naturen. Det låter stort och är det också, men inte desto mindre viktigt. Och svårt.
Ett mål är i viss mån en blygsam ekonomisk avkastning. Men jag betonar att jag inte är ekonomiskt beroende av skogsbruket. Alltså har jag oförskämt lätt att besluta om reservat och hänsyn och biotopskydd mm utan att plånboken skriker. Vilket passar mig.
Att vara renlärig och motvalls i detta sammanhang ser jag som ett alternativt agerande. Huruvida det sen spelar någon som helst roll i det stora hela är jag högst osäker på, men det känns bra att kunna förena flera intressanta mål i ett optimalt intressant skogskonstprojekt. Eller livsprojekt?
Här på dessa sidor finns:
- Ett urval hemgjorda kartor som ger olika vinklar av skiftet. Från huggningsklasser (vilka brukningsåtgärder som är lämpliga område för område) till kartor som beskriver mina skyddsobjekt (de som låter sig fästas på karta – en del märks bara i det praktiska hanterandet – “där ute”)
- Insamlade data i tabellform, område för område, uppdaterade med 5 eller 10 års intervaller.
- Fotodokumentationer.
- En skogsdagbok
